Ibland är det självklara så svårt. Varför? Frågan måste ställas, om och om igen. Inte minst inom vården. Och inte minst till oss politiker.
Jag tänker på det när jag ser krisen inom regionerna i dag. Pengarna räcker inte till. Det är svårt att rekrytera sjuksköterskor, läkare, vårdpersonal. Behoven ökar när befolkningen blir äldre och fler invandrar med stora vårdbehov.
Om vår sjukvård vore perfekt organiserad och genomförd vore det enkelt att bara kräva mer pengar. För då är pengarna den enda begränsande faktorn. Men är det verkligen så enkelt? Det är uppenbart att vårdens medarbetare gör vad de kan med de resurser de har. Trycket är ofta hårt och ökande. Ibland går man helt på knäna. När trycket är så stort, går merparten av energin åt till att klara vardagen. Det är inte rimligt att kräva att man ska stanna upp, lyfta blicken och försöka hitta synergier eller effektiviseringar inom hela regionen. Det är andra som har den uppgiften. Inte minst vi politiker.
Politik var länge en administration av rätt knappa resurser. Det handlade om att sköta ett ganska stabilt system så bra man kunde. För 50 år sedan ändrades det. Då blev politikens uppgift att förändra, förnya och förbättra den offentliga sektorn. Alla uppgifter växte. Politiken tog sig in på nya områden. Det mesta har gått bra. Den offentliga sektorn kunde växa, tack vare att skatter kunde höjas och pengar strömma in.
Men de senaste 25 åren har sett annorlunda ut. Vi kan höja skatter, men i den globaliserade världen innebär det inte säkert att det i slutändan blir mer pengar till välfärden. Politiken har allt mer kommit att handla om att prioritera. Eller snarare – politiken borde allt mer ha handlat om att prioritera och effektivisera utan att försämra kvaliteten.
Men alltför många politiker lever kvar i den gamla synen på politik. Den som ska förändra, leda samhället in i framtiden. I det stora och i det mindre fattar man beslut om ”nyheter” som ska ”utveckla”. Det kan gälla stora sjukhus i huvudstaden. Det kan gälla höghastighetståg. Det kan gälla ännu mer pengar till lokala flygplatser eller miljarder på snabbussar.
Ofta verkar det som om man har svaret klart först, och sedan söker de frågor som ska leda fram till svaret. Som: Snabbussar är lösningen! Men på vad? Är det klimatet? Är det för att Örebro ska bli en jättestor stad? Är det för att vi får pengar från staten?
Jag tror den tiden är förbi. Politiken måste ta en annan roll. Inte minst gäller det för sjukvårdens bästa. Då handlar det mindre om enorma utvecklingsprojekt och mer om att få vardagen att fungera för de flesta patienterna och medarbetarna. I stället för bussprojekt så borde tiden gå till att hitta de där små projekten som gör att fler kliniker kan samarbeta kring en patient, för att göra det bättre för patienten, mer effektivt för vården och ge mer vård för samma peng.
Då kan det handla om att ta ansvaret för att stanna upp, lyfta blicken från vardagens dagordning och försöka hitta synergierna som gör att vården, vardagsvården, i morgon kommer att fungera lite bättre än den gör idag.
Tråkigt? Kanske.
Nödvändigt? Absolut!
Anna Ågerfalk, Liberalerna
Oppositionsråd i Region Örebro län