Fem förslag till en bättre äldreomsorg

LIBERALERNA TAR TYDLIG LEDNING I NYTT FÖRSLAG FÖR DE ÄLDRE

För att stärka framtidens äldreomsorg presenterar Liberalerna nu fem nya liberala förslag för att förbättra svensk äldreomsorg. Det är viktigt, det är nödvändigt!

Förslaget ger mer kontinuitet i bemanningen genom egna team för varje omsorgstagare och bättre anställningsvillkor, mer praktiknära forskning men också tydligare krav på kunskaper i svenska språket för anställda inom äldreomsorgen.

Covid-19 har blottlagt systemfel inom äldreomsorgen. För svag vårdorganisation och för låg kontinuitet i vilka den äldre träffar, har gett en äldreomsorg som brister i både trygghet, integritet och värdighet.

Vårdanställda har utlovats fasta heltidstjänster, men timanställningar och korttidsanställningar på deltid är fortfarande utbrett. Det är dags att vi nu ställer hårdare krav oavsett utförare. Bristande ledarskap på nationell nivå har bidragit. Vi har ställt för låga krav och samtidigt förväntat oss att varje kommun ska kunna uppfinna hjulet på egen hand. Nu krävs att staten tar större ansvar för att lösa problemen i äldreomsorgen. Oavsett var i landet du bor ska varje medborgare veta att där finns en äldreomsorg präglad av trygghet, integritet och värdighet.

Liberalerna är ett parti som genom hela sin historia drivit frågor om förbättringar för våra äldsta. Bengt Westerbergs arbete för eget rum i det som då kallades långvård var ett uttryck för den liberala kampen för trygghet, integritet och värdighet för alla; inte bara för oss som ännu är yngre. Det var en liberal regering som 1913 med stöd av bland annat Socialdemokraterna införde allmän folkpension.

Liberalerna i riksdagen är beredda att när som helst diskutera förslagen med regeringen. Vill de, eller andra partier, säkerställa en äldreomsorg med värdighet och integritet kommer Liberalerna att ställa upp. Vi ställer oss inte utanför att i samarbete hitta lösningarna.

 

I Örebro

har vi för stor övervikt på hemvård istället för platser på särskilt boende. Det kräver stora resurser och ger ett stort hål i kommunens ekonomi när det kommer till de med tyngst vårdbehov. Vi måste våga visa mod att våra gemensamma resurser används så att fler får likvärdig vård och omsorg. Resurserna räcker inte idag (det visar kommunens underskott för äldreomsorgen på ca 100 miljoner). Vi måste hitta mer effektiva sätt att ge social trygghet, värdig omsorg och bättre arbetsförhållanden. Vi Liberaler tror vi behöver fler särskilda boenden på olika nivåer för att nå dit. Vi behöver både ett starkare nationellt stöd och samtidigt lägga mer resurser i ramen till välfärden.



FEM FÖRSLAG FÖR EN VÄRDIG ÄLDREOMSORG

1. Eget team till varje hemtjänsttagare

Det är när samma person knackar på dörren varje dag som omsorgstagare och personal kan bygga en relation och känna en ömsesidig trygghet. Trots det visar en undersökning att omsorgstagare inom hemtjänsten i genomsnitt mötte 16 olika personer under en tvåveckorsperiod.

Vi vill därför införa egna hemtjänstteam som baseras på en individuell bedömning. Det bör finnas ett mål om att halvera antalet personer som kommer hem till omsorgstagare. I normalfallet bör målet vara ca åtta personer. Därutöver bör det till varje omsorgstagares team knytas specialistkompetens utifrån de egna behoven. Regeringen bör snarast ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nya sådana föreskrifter. Så kan vi skapa en trygg omsorg präglad av integritet.

2. Nationell strategi för bättre bemanning och arbetsvillkor

Regeringens så kallade kvalitetsplan för äldreomsorgen saknar konkreta mål för både andelen personal med tillräcklig utbildning och andelen personal med fast anställning. Nu genomförs med stöd av Liberalerna och Centerpartiet ett äldreomsorgslyft med fler fasta anställningar och betald utbildning på arbetstid inom äldreomsorgen.

Men äldreomsorgslyftet är en tillfällig ambitionshöjning. Det räcker inte. Regeringen måste ta fram en långsiktig nationell strategi för bättre bemanning och arbetsvillkor. Vi vill se bestämmelser om att äldreomsorgen i så hög grad som möjligt ska bemannas med fast anställda, för uppgiften utbildad personal och inte med timvikarier. Det behövs fler fast anställda undersköterskor och fler sjuksköterskor i äldreomsorgen.

3. Läkare på äldreboenden

Förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommer och regioner när det gäller att bedriva en säker och god vård. Trots att mer än en fjärdedel av svensk sjukvård bedrivs i kommunerna får de inte anställa läkare. Inte minst geriatriker och allmänläkare, borde kunna anställas av äldreboenden för en mer sammanhållen vård och omsorg av äldre. Det skulle underlätta för vård- och omsorgsteamens arbete och öka tryggheten för de äldre.

4. Forskning och ett nationellt centrum för äldreomsorg

Myndigheten för Vårdanalys pekar på behovet av mer praktiknära forskning och kunskap om äldreomsorgen. Vi vet helt enkelt för lite om vilka omsorgsåtgärder som bidrar till en hög kvalitet.

I den kommande forskningspolitiska propositionen vill Liberalerna därför avsätta åtminstone 100 miljoner kronor till studier om hur vi stärker kvaliteten i äldreomsorgen. Inte minst behövs forskning kring vilka tekniska lösningar som underlättar både uppsikt och stöd med bibehållen integritet.

Men det räcker inte. Forskningsresultaten måste också omättas i praktiken.

5. Språkkrav för äldreomsorgens personal

För äldre är det en trygghet att kunna kommunicera med någon som behärskar sitt eget språk. Bristande kompetens i det svenska språket är enligt Inspektionen för vård och omsorg ett riskområde. Detta kan leda till att den enskilde får omsorgen och vården utförd på ett felaktigt sätt eller inte alls.

Vi ser att utrikesfödda spelar en viktig roll inom äldreomsorgen. Stat och kommun måste därför tillsammans initiera en utbildningsinsats för att ge alla anställda och boende rätt förutsättningar. Språket är viktigt för att kunna läsa instruktioner, dokumentera och kommunicera med de boende.

För årsrika med annat modersmål än svenska måste samhället så långt som möjligt säkerställa att stöd går att få även på deras språk. Socialstyrelsens föreskrifter måste tydliggöra att personal i äldreomsorgen ska ha tillräckliga kunskaper i det svenska språket.