Publicerad i NA 20190905: https://www.na.se/artikel/vigselratten-ar-en-ratt-att-viga-inte-bli-vigd
Martha Wicklund (V) Skriver den 22 augusti att ”…alla som älskar varandra och vill gifta sig ska kunna göra det, oavsett vilken religion man tillhör…”, vilket de kan, men det innebär inte att man har rätt att bli vigd av vem man vill mot vigselförrättarens vilja.
Påståendet att den som viger måste viga alla som begär att bli vigda, för att följa lagen, är felaktigt. Så vad säger lagen egentligen? Om vi kollar i äktenskapsbalken kap 4 §3 står det ”Den som är behörig enligt första stycket 1 (att förrätta vigsel) är inte skyldig att förrätta vigsel” Lag (2009:253). Det krävs ingen längre juridisk överläggning för att förstå innebörden i den lagtexten. Vigselrätten är något den som förrättar vigsel har rätt att utföra, inte något vi som individer har rätt att kräva av vigselförrättaren.
Ser vi till Svenska Kyrkan som används av Wiklund som ett bra exempel där alla blir vigda oavsett sexuell läggning är sanningen mer komplicerad än vad insändaren beskriver. Det stämmer att Svenska Kyrkan viger alla samkönade par, men det innebär inte att alla präster inom Svenska Kyrkan gör det. Det är upp till prästens egen övertygelse att viga eller inte, men däremot garanteras det att det finns en präst som tar på sig uppdraget att utföra vigseln.
För Svenska Kyrkan är det troligen inget problem att hitta en präst inom organisationen som är villig att viga samkönade, men för den lilla frikyrkan kan det bli ett mycket stort problem. Därför är det förståeligt att vissa samfund inte kan garantera en vigselförrättare som är villig att viga samkönade par. Självklart finns det även samfund som helt nekar samkönade par vigsel, och det är upp till samfundet själva att bestämma över. Lyckligtvis kan alla, genom en borgerlig vigsel, ingå äktenskap oavsett vad olika religiösa samfund har för åsikt om det.
Vad man måste förstå, som Vänsterpartiet helt missar, är att religiösa samfund inte är en del av staten eller någon kommunal verksamhet. Ett religiöst samfund har sin egen trosuppfattning, traditioner och bestämmelser som de lever och verkar efter. Tyvärr gör Wicklund ett dubbelfel när hon både angriper religionsfriheten och föreningsfriheten på samma gång. Att politiken ska börja inkräkta på religioners och föreningars interna och privata angelägenheter rimmar inte väl med ett fritt samhälle, utan bygger en grogrund för en allt växande förtryckarstat.
Willhelm Sundman
Liberalerna