Nyligen har svenska författareförbundet lagt fram en rapport om läsningens aktuella tillstånd i Sverige med titeln Läsandets årsringar. Det är Anna Nordlund, universitetslektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet, och Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet som lagt fram rapporten. Stort utrymme har getts åt att beskriva hur det står till med barn och ungas läsvanor.
Rapporten konstaterar att läsningen i Sverige har minskat med en tiondel senaste kvartsseklet. Denna minskning har skett trots ökande utbildningsnivå i befolkningen och trots ett starkt ökat utbud av antal titlar i bokutgivningen. För barn och unga är minskningen särskilt märkbar. En rad faktorer har påverkat denna utveckling. Det konstateras att
svenska elever visar ett påfallande mindre intresse för frivillig läsning än elever i andra länder.
andelen föräldrar som ägnar sig åt läsaktiviteter med barnen är även lägre i Sverige än i andra länder.
föräldrars högläsning för sina barn har också minskat under de senaste decennierna
män högläser i mindre utsträckning än kvinnor.
Orsakerna till utvecklingen kan spåras i att läsning fått hårdnande konkurrens från andra fritidsaktiviteter. Viktiga bland dem är digitala medier – med snabbast genomslag bland barn och unga – som har visat sig tränga ut djupläsning och inbjuda till en ytligare skumläsning. Läsmotivationen är också lägre hos svenska barn än hos barn i andra länder. Intressant är att barn och ungdomar inte själva är nöjda med att de läser mindre - en åsikt som deras föräldrar delar om sin egen läsning.
Vad går då att göra åt situationen?
Lotta Olsson skriver i en kommentar till rapporten i Expressen att ”Vi kan naturligtvis uppmana föräldrar att läsa mer för och med sina barn, men sanningen är att svensklärarna är den grupp i Sverige som verkligen försöker ge barn och ungdomar bra grundkunskaper. Så vad sägs om att satsa på att stötta svensklärarna mer? Jag lovar att det kommer att ge resultat: det är i klassrummen de stora samhällsförändringarna börjar”. Hon påtalar också något synnerligen avgörande – bristen på böcker. En av fem lärare i Sveriges skolor har inte resurser att köpa in nödvändiga läromedel!
Ja, våra duktiga svensklärare behöver hjälp och stöttning i sin uppgift att främja elevers läsning. Skolbiblioteken har en nyckelroll i denna utveckling. Därför vill vi liberaler satsa på en utveckling av dem. Vi vill att alla skolbibliotek skall ha kompetent personal, något som slås fast i kommunens biblioteksplan men inte är förverkligat. Men vi vill gå ett steg längre och ligga i framkant av utvecklingen genom att satsa på Fokusbibliotek. Fokusbibliotek bemannas av en fackutbildad bibliotekarie och rustas upp avseende inventarier och medier. Med sådana skolbibliotek på plats stöds lärarnas arbete för en god läsutveckling som i sin tur kommer att påverka både läsförmåga, läsförståelse och förmåga att utveckla informationskompetens.
Börje Ström
2:e v ordförande Kulturnämnden Örebro
