All kommunal och regional verksamhet bygger på att vi har fria företagare som på en fri och öppen marknad driver företag, skapar tillväxt och genererar skatteintäkter till det offentliga. Örebro kommun är en stark tillväxtmotor för länet som helhet och vi måste ta tillvara på de företagare som är verksamma här och stärka de välståndsskapande krafterna, inte motarbeta dem.
Även om detta låter självklart har det på senare tid uppmärksammats flera fall kopplat till byggnadsnämnden i Örebro där ordförande Anders Hagström (KD) tvingar företagare till kostsamma åtgärder som skulle kunnat gå till investeringar för att utveckla företagen istället.
Till exempel så hade Behrn fastigheter problem med puts som lossnade och korrigerad plåt sattes på fasadens innergård. Det här gillades inte av byggnadsnämnden, trots att innegården är undanskymd och att plåtfärgen är densamma som putsen.
Ett annat fall gäller restaurangen Mojo där skylten på fasaden var tvungen att tas bort för att den enligt beslutet var ”för iögonfallande”. Man kan ju föreställa sig att själva syftet med skyltning är att just vara iögonfallande och attrahera blickar men för Anders Hagström var Mojos skylt helt enkelt för bra för att få vara kvar.
Oavsett hur turerna har gått mellan vem som har gjort vad och vem som har rätt och fel kan man inte undvika att fundera på om det är viktigare för de styrande att sätta företagare på plats än att hjälpa dem att skapa tillväxt i kommunen?
Att säga sig bevara byggnaders kulturella värde är ett argument som det självklart finns bärighet i. Under Socialdemokratins framfart i Sverige blev många byggnader raserade och utbytta med modernistiska betongklossar där funktion var det viktigaste. Den klassiska estetiken som byggts upp av fritt kapital och fritänkande arkitekter med respekt för historiens kulturella svängningar, var för dessa socialdemokrater betydelselöst inom framtidens stadsplanering.
Liberalerna vill självklart att vi bevarar det kulturella arv som dessa fastigheter utgör och inte göra som Socialdemokraterna under mitten av 1900-talet och jämna dessa äldre fastigheter med marken. Men låt oss vara ärliga, om något inte förstör en fastighet och en förändring på en fasad går att återställa till sitt ursprungliga skick varför ska kommunen lägga sig i hur företags skyltar ser ut rent estetiskt eller hur fasaden på en fastighets bakgård ser ut? Kanske kommunen ska tvingas bevisa att det kulturella värdet av en byggnad skadas om bygglov ska nekas? Att räcka upp fingret i luften och ta beslut grundat på magkänsla om vad som är estetiskt tilltagande för stunden eller hur man känner för förändringar på en bakgård som ändå ingen ser kan inte vara ett rimligt förhållningssätt.
Kan vi stödja våra företagare ska vi göra det. Subjektiva bedömningar grundat på smak och tyckande ska undvikas. Även om en byggnad har ett kulturellt värde behöver det finnas företagare som nyttjar den och genom sin verksamhet där skapar ett faktiskt värde.
Bakom alla dessa beslut och överklaganden döljer sig en alternativkostnad som skulle kunnat investeras i vidare åtgärder från dessa förtag för att ytterligare utveckla näringslivet i kommunen och regionen. Vi kan inte ha kristdemokratiska småpåvar som inte ser den faktiska kostnaden för samhället som deras politik genererar. Resultat blir nu tyvärr högre kostnader, mer krångel och lägre skatteintäkter.
Liberalerna vill att Örebro som region och kommun ska kännetecknas av företagande och tillväxt. Att stå på företagarnas sida är att stå på välfärdens sida.
För Liberalerna
Willhelm Sundman, 2a vice Regional tillväxtnämnd, Region Örebro län
Karolina Wallstöm, kommunalråd Örebro kommun
