Trygghet ställer krav på en högre ambition för brottsbekämpningen

Johan Pehrson

Regeringen satsar för mycket på fel saker och för lite på det som är viktigt på riktigt. Liberalerna vill skjuta till 7,5 miljarder kronor utöver regeringen de kommande tre åren för att öka tryggheten i hela landet. Detta sker genom en satsning på trygghetsvakter, ambitionshöjning för myndigheter och höjda polislöner.

Måndagen den 20 september presenterade Magdalena Andersson (S) regeringens höstbudget. Trots att Sverige är det land i Europa med flest antal dödsskjutningar per capita saknas nödvändiga satsningar på ökad trygghet i budgeten. I stället väljer man att lägga miljarder på en familjevecka som ingen har efterfrågat.

Vi har nyligen upplevt en sommar där människor har skjutits, klanbråk har satt skräck i städer och våldet fortsätter förpesta våra förorter.

Politik handlar om att prioritera. Det åtgärdspaket som regeringen presenterade i måndags för att möta det eskalerande våldet lämnar mycket att önska. Trots kända brister uteblir tillräckliga satsningar på en rad viktiga myndigheter och verksamheter. Liberalerna kommer alltid prioritera satsningar på skolan och statens grunduppdrag, det vill säga polis och rättsväsende, framför valfläsk.

Liberalerna vill gå längre än regeringen och öka resurserna till rättsväsendet, förbättra arbetsvillkoren för poliser och öka tryggheten i kommuner genom lokalt anställda trygghetsvakter.
Liberalerna föreslår därför ett riktat trygghetsbidrag som gör att särskilt fler kommuner har möjlighet att anlita ordningsvakter under polisiär ledningen Det kommer öka myndighetsnärvaron i det offentliga rummet och stärka den lokala tryggheten. Utöver detta krävs det omfattande insatser och resurser i många år framöver för att på riktigt vända utvecklingen.

Ett första steg är att komma till bukt med polisbristen. Liberalerna vill fortsätta utveckla lönesatsningen för att höja polislönerna. När reformen är fullt utbyggd motsvarar detta i genomsnitt 2 700 kronor i höjd månadslön för en vanlig polis. Det ska synas i lönekuvertet att vi uppskattar de insatser som poliser varje dag uträttar i samhällets tjänst, inte sällan med risk för sin egen säkerhet.

Poliserna måste också få fler kollegor. Utöver vad regeringen har utlovat vill vi se ytterligare 5 000 fler poliser till och med 2029. Utbyggnaden ska ske successivt och få genomslag i nya områdespoliser i hela landet.

Liberalerna täpper igen de stora budgethål som regeringen lämnar för Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Åklagarmyndigheten, Sveriges Domstolar och Kriminalvården. Alla dessa myndigheter behöver en plan för långsiktig hållbar utbyggnad av de brottsbekämpande myndigheterna.

Vi ser också att polis, åklagare och socialtjänst i dag saknar tillräckliga verktyg för att bekämpa den grövsta brottsligheten. Dessutom är straffen alltför irrelevanta för grova kriminella som väljer brott som livsstil. Därför har Liberalerna gett åklagaren Paulina Brandberg i uppdrag att utreda nya politiska åtgärder och lagändringar.

Det grova våldet sätter skräck i hela områden och skördar oskyldiga offer. Regeringen har pratat om hårda tag mot kriminella i snart åtta år, men de mäktar inte med att vända utvecklingen. Det är illavarslande att regeringen saknar en trovärdig politik för att vända utvecklingen i de utsatta områdena.
Det som hade varit tillräckligt för några år sedan räcker inte längre. Liberalernas Förortslyft, en plan för att Sverige inte ska ha några utsatta områden 2030, är den plan som behövs. Utöver budgetsatsningarna här och nu på fler ordningsvakter och poliser behövs långsiktiga och förebyggande insatser för att minska gängens incitament att locka in unga i brott och en kriminell livsstil.

Att enskildas trygghet begränsas av våldsamma och hänsynslösa gängkriminella är helt och hållet oacceptabelt. För att återta kontrollen och återupprätta rättsstatens närvaro i hela landet måste hårt sättas mot hårt. Kraftfulla åtgärder ska sättas in mot de personer som systematiskt undergräver det svenska rättssystemet genom hot och våld. Det är långt ifrån ett enkelt problem, men det går att lösa.

Johan Pehrson
Rättspolitisk talesperson (L)