När NA skriver artikeln "Morddömde IS-resenärens önskan – studera statsvetenskap och sociologi i fängelset" går kraven på hårdare straff igång i tråden på NAs Facebooksida.
Många av inläggen utstrålar ett hat och avsky av ungefär samma karaktär som IS själva står för. Det finns uttryck om att han ska "ruttna i fängelset", "en terroristjävel är va det är lås in och släng nyckeln", "Sinnessjukt ut med han herregud!", "Man kräks...vatten o bröd o inget annat", etc. Någon insinuerar att dödsstraff vore ok.
Det är lätt att förstå den avsky många känner för dem som begår kriminella handlingar. Drabbade har all rätt i världen till sina känslor och kraven på fruktansvärda straff för den som utfört avskyvärda handlingar kan lätt förstås i det ljuset.
Men det är just därför vi har domstolar och ett rättsväsen som utkräver ansvar av den dömde. Det kan inte och får inte vara känslostyrt. Systemet kan ha sina fel och brister och alla skyldiga blir inte dömda, men det är ändå det bästa rättssäkerhetssystem vi har utvecklat och som skruvas på kontinuerligt med nya lagar.
Men när en kriminell väl blivit dömd till fängelse ska väl ändå inte fängelsetiden vara en ren hotellvistelse? Tankar av den här typen hör jag emellanåt men tänker då att det är från personer som inte arbetat inom kriminalvården. Jag har gjort det, som lärare, och det går såklart inte att jämföra hotellnätter med fängelset. Som intagen är du helt styrd av andra och du får vackert finna dig i de regler som finns, bli inlåst varje kväll och så vidare.
Men ska de intagna få studera och arbeta, är det inte bättre att bara låsa in dem? Om tanken med fängelsetiden bara vore att ta bort individen från samhället så skulle man kunna göra så kanske. Men de flesta som låses in görs det på ett tidsbegränsat straff. En dag ska den personen åter komma ut i samhället igen och hur vill vi att den personen ska vara då?
Detta återspeglar sig i namnet vi valt för våra fängelser, Kriminalvården. Det är alltså vård av de kriminella detta handlar om. Alla vinner på om kriminella kan "avprogrammeras" och komma ut som bättre individer. Utbildning, yrkesutbildning och att få rutiner av att dagligen gå till ett arbeta fungerar då rätt så bra.
Enligt kriminalvårdens statistik är det allt färre av de som lämnar kriminalvården som återfaller i brott som ger fängelse eller frivård. Sedan 2015 är det 71% som inte fortsätter sin kriminella bana efter avslutad strafftid. Det är en klar förbättring från 1999 då det var 58%.
Skolan inom kriminalvården arbetar av naturliga skäl mycket via distansstudier. Som intagen och antagen elev på grundskole- eller gymnasienivå har man mycket eget ansvar och studerar i så kallade lärcentra. Där finns utrustning och speciella datorer med ett eget internt system som gör att man kan kommunicera med sin lärare. Studerar man på universitet/högskola är det på liknande villkor som de utanför murarna men med den stora skillnaden att det sker utan oövervakad tillgång till internet.
Att det kostar samhället stora resurser att bedriva denna typ av undervisning är helt klart. Min egen erfarenhet säger mig att många av de intagna jag mötte aldrig hade blivit kriminella om förskola och vår vanliga grundskola hade haft bättre möjligheter att möta varje individ. Det kostar mycket att reparera en dålig uppväxt, något många av oss politiker vet men gör för lite av.
Liberalerna har så länge påpekat hur viktigt det är att varje barn i förskolan och varje elev i grundskolan ska mötas och läsas av, varje dag, av sin lärare. Det vore bra för samhället om vi kunde flytta en del av de resursers som läggs inom kriminalvården till förskola och grundskola. Och chansen till att det ska gå är att fler "kommer bättre ut" från våra fängelser så antalet kriminella i samhället minskar.
Så till dig som är upprörd över att dömda ska kunna studera vill jag säga, tänk på dig själv och din egen framtid - det blir bättre även för dig när tidigare kriminella kommer ut med kunskap för att kunna bidra i samhället.
Mats-Olof Liljegren, Liberalerna
2:e vice ordförande Gymnasienämnden