SD har lagt en motion i Kommunfullmäktige förra veckan; att utreda hur den fria offentliga konsten bör selekteras och beslutas av en större allmänhet och på så sätt skapa delaktighet och inflytande. Med andra ord, den konstnärliga friheten ska på förhand begränsas och styras. SD verkar tro att att kommunen tittar i kataloger och beställer ett färdigt konstverk. Vi som kommun ska också hålla oss på en armlängds avstånd. Vi Liberaler har svårt att förstå vad SD menar, kanske har de själva inte koll på vad en armlängds avstånd och bibehållen konstnärlig frihet betyder?
Konst är en demokratisk rättighet och bedömning ligger i varje enskild betraktares öga. Därför måste den offentliga konsten vara bred för att möta mångas tyckande och stimulera många känslor. Konsten ska vara dynamisk, utmanande och en obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Den offentliga konsten ska främja kvalitet och konstnärlig förnyelse för att vårt kulturarv ska bevaras, användas och utvecklas i samtida samhälle. Det förbättrar också vår byggda miljö och skapar mer meningsfulla offentliga rum.
Forskning har visat att konst stimulerar våra synapser i hjärnan som hjälper oss att finna nya vägar och hjälper oss att tänka på mer än oss själva. Den stimulerar lärande och nya tankar som bättre kommer till oss via bilder i stället för via ord. Konst ska få oss att skratta, gråta, känna ilska eller vad helst varje konstverk väcker hos varje individ.
Konst ska finnas på alla platser som tillhör oss alla. Där ska den väcka tankar som ger oss nya insikter och kunskap som kan leda oss till att bryta invanda mönster. Inspirera till samtal och tillföra nya perspektiv. Att selektera utifrån vad en majoritet av vad medborgarna redan gillar, om det hade varit möjligt för hur konst skapas, som SD föreslår i motionen, skapar alltså inte de dimensioner man inte redan har eller kittlar till nya insikter och känslor. Likformighet skapar inte nya visioner det gör bara stigen smalare. Kanske är det just det SD är ute efter eftersom de eftersträvar assimilering och då passar inte olikt tyckande och mångfald så bra in i deras samhällsbild.
Men självklart ska örebroarna kunna påverka. Vi tycker att medborgarpaneler och digitala plattformar för att engagera örebroarna i konsten är bra sätt att ta tillvara åsikter utan att binda konstnärerna. Vi ser också gärna workshops och tematiska dialoger där konstnärer och invånare möts. Lokala tävlingar, som till exempel den om vilket Open Art-verk som ska få en permanent plats i Örebro, är vi positiva till. Men konstens grund bör baseras på professionella bedömningar. Konstrådet, som består av kvalificerade personer inom konstområdet, ska se till att det blir en balans mellan allmänhetens önskemål och konstnärlig frihet. Det finns möjligheter att inkludera örebroarna utan att bryta armlängdsprincipen.
Det är också viktigt att komma ihåg att riksdagens och Örebros kulturpolitiska mål utgår från en respekt för denna princip. Politiker ska avsätta resurser till konsten – inte forma dess innehåll. Vi värnar ett fritt, levande offentligt kulturliv i Örebro kommun där många röster får komma till tals.
För Liberalerna i Örebro kommun
Karolina Wallström, Börje Ström och Mats-Olof Liljegren