Vad är det egentligen de årsrika önskar och behöver? Och vad kommer dagens unga vilja ha och behöva? Jag funderar mycket på hur vi både ska ta tillvara på den stora kompetens som människor bygger upp för varje levnadsår, samtidigt som vi rustar för framtiden.
Årsrika besitter en omfattande kompetens som förtjänar respekt, och ärligt talat behöver vi den. Vi måste skapa bättre möjligheter för årsrika att fortsätta bidra i arbetslivet samtidigt som vi erbjuder dem bredare möjligheter till olika och tryggare stöd och omsorg.
Det finns tyvärr en naturlig tendens att stagnera och försvara det vi har istället för att våga tänka nytt.
Vi måste både använda våra tillgångar och vara modigt visionära för att utveckla ett samhälle som inkluderar fler. Det som var rätt då är inte alltid rätt nu!
Det finns mycket som håller emot nytänk. Kultur, organisation, intresseorganisationer och inte minst politik. Jag skulle önska att vi kunde släppa det svenska sättet med både livrem och hängslen. Ibland kan det finnas för mycket av lagar, riktlinjer och stelbent administration. Stora träd som skuggar nya vägar.
Självklart har det genom tiderna varit värdefullt att bygga struktur, rättvisa och skydd. Men är det rätt nu och framåt?
Det leder oss vidare till dagens unga. De är formade av en ny värld efter 1900-talet slut, andra krav, behov, möjligheter samt utmaningar.
Hur har vi som är mer årsrika förberett för dem? Har vi skapat ett samhälle som de kan bygga vidare på? Eller håller vi bara fast vid och försvarar det som vi och tidigare generationer har byggt upp? Tyvärr tror jag att vi har gjort alltför mycket av det senare.
För det är för svårt för unga att växa upp, bli självständiga och förstå förväntningarna samhället har. I ”sin ensamhet” har de utvecklat överlevnadsstrategier som inte alltid rustar dem för framtiden. De ungas ökande psykiska ohälsa och bristande yrkeskompetens är två resultat av hur vi vuxna inte hanterat detta tillräckligt bra.
Jag är orolig för att vi inte gör tillräckligt just nu. Vi tar inte tillräckligt vara på årsrikas kompetens, ger inte tillräckligt eller rätt stöd till människors behov. Vi rustar inte de unga tillräckligt och planerar inte för den typ av omsorg som nästa generation kommer att vilja ha och behöva.
Levnadsval påverkar både hälsa och möjligheter. Vi politiker kan inte bygga på tro eller bestämma över människors huvuden. Kommer framtidens dagvård innebära datahallar med bra nät för upplevelsebaserade virala spel? Hur balanserar vi digitalismen och behovet att fortfarande få till mänskliga möten och att inte alltid prata med en robot?
När är man pensionär?
Jag är övertygad om att det inte kommer att finnas en fast pensionsålder. Jag tror inte på att sätta epitet på människor utifrån ålder eller kön. Jag tror på individens unika färdigheter och rätten till sina behov och önskningar. Samtidigt tror jag på solidaritet och att alla individer behöver ta ansvar för både sina egna liv och andras.
Förändring är lika gott som nödvändigt. Men det är förödande om myndigheter med makt tappar kontakten med människorna, för då lever de inte i verkligheten.
Karolina Wallström, Liberalerna Örebro kommun
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande Kommunstyrelsen