Nu ska jag slå på oss alla, vår skuld till en felaktig kultur i skolan som inte hjälper. Det handlar inte om skolans mål, lagstiftning, lärarnas kompetens eller inte ens om politiker. Det handlar om det som ytterst styr så organisation, mål och handlingar inte följs. Vi vet och har fastställt hur vi ska agera för att klara utmaningar, händelser och trygga allas skolgång. Men en felaktig kultur segrar alltid över planer, hur bra och fina de än ter sig i skolans värdegrund. Tyvärr handlar det för ofta om vad man gör, och inte det man sagt att man ska göra.
Kränkningar och mobbning har stadigt ökat och trots att vi vet om statistik och ser bevis på att vi inte gör allt vi kan så händer för lite som tryggar alla elever. Snabba insatser är avgörande, men varenda drabbad man pratar med vittnar om att de ofta mötts av den” icke hjälpande kulturen” och inställning att man ska vänta eller se på mindre kränkningar som något som ”inte är så farligt”. Skulden läggs ofta på den som blivit kränkt: ”Har du inte missuppfattat det”. ”Är du inte lite extra känslig nu”. Kulturen ursäktar också ofta den som kränker: ”hen har det jobbigt hemma”, ”hen är avundsjuk på dig”, ”hen menar inte så illa”.
Nu får det vara stopp!
Omedelbara insatser är avgörande. Vuxenvärlden får inte fortsätta svika barn och unga. Det gäller både offret och utövaren. Kan man verkligen ha för bråttom att agera? Jag anser att minsta lilla kränkning ska hanteras omedelbart, det finns inget att vänta på. Det är att man gör något med rätt insats vid rätt tillfälle, det som är professionens ansvar. Vi ser att skolor som har få kränkningar jobbar strategiskt och ungefär likadant. Så verktyg och evidens finns.
Funderar på om det är rädsla från vuxenvärlden att göra fel? Eller är det arbetsbelastning i skolan som gör att man inte agerar tillräckligt? Jag vet inte, men jag vet att det är många barn och unga som kränks i våra skolor och vi MÅSTE hantera detta nu. Forskning visar entydigt att kränkningar förstör mångas skolgång, påverkar hälsan och framtidsutsikter.
Barn är det viktigaste av allt, de är allas vår framtid. Skolan är samhällets enskilt viktigaste väg till att ge elever, oavsett bakgrund och förutsättningar utbildning och trygghet. Dessutom är kunskap bästa vapnet mot fördomar.
Så huvudmän, skolpersonal, skolledare, politiker och vuxna, jag säger som många vuxna sagt till barnen ”lite skit får man tåla”. Lite skit får vi vuxna tåla, vi är nämligen ansvariga. Bevisen mot vår skuld är tydlig, 54 procent av eleverna i årskurs F-3 har blivit kränkta. Vi måste sluta svika våra barn och unga.
Liberalerna har nyligen lagt ett förslag för insatser att rädda skoltimmar för drabbade, akutskola. En möjlighet att omedelbart tillfälligt flytta mobbaren i stället för att den mobbade stannar hemma.
Liberalerna kommer med fler förslag, för oss är det fullständigt orimligt att gamla traditioner och felaktig kultur styr över våra insatser att trygga alla elever i skolan.
Karolina Wallström, Liberalerna Örebro kommun
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande Kommunstyrelsen