Nu har höstterminen börjat även om både sol och värme klamrat sig fast länge. Kanske är det för att vi behöver det. Hösten är lång och mörk. Vi förväntas ta nya tag och vara starka efter sommar och ledighet. Men är livet verkligen så enkelt? Nej, så klart är det inte lätt och så klart är inte lösningen för alla att vara mer lediga eller mer ensamma utanför ett socialt sammanhang.
Vi är många som vet hur viktig skolan är, som inledande första steg mot en bra framtid och kunskapsgrund, men också för ett socialt sammanhang. Skolans kompensatoriska uppdrag är utan motstycke för att barn, oavsett förutsättningar, ska få nyckeln till framtiden.
Mängder av vårdnadshavare har skrivit till mig i över 20 år. Förtvivlade över att deras barn inte blir bemötta rätt i skolan. Jag har försökt förmedla deras rättigheter och drivit på att Örebro kommun måste bli bättre. Någonstans så finns illusionen kvar att det är eleven om ska anpassa sig och inte tvärtom. Varför håller vi fast i den bilden som är så långt från verkligheten? Alla lärare, skolledare och många politiker vet att vi måste möta alla barn individuellt för att lyckas.
Antalet hemmasittare ökar och det är inte självvalt. Hur omfamnar vi olikheter och lär unga att respektera varandra trots olika förutsättningar. Från första skoldagen eller första dagen något händer måste vi bemöta elevers känsla av otillräcklighet. Jag förstår verkligen föräldrar och vårdnadshavares känsla av maktlöshet när deras barn inte ens vill vara i skolan. Mycket kan gå fel, men det är aldrig barnens fel. En vuxenvärld och skola som inte agerar sviker sina barn och elever.
Det är så viktigt att när alla kommer till första skoldagen med olika nivåer av förväntningar och förberedelser, att skolan omedelbart får både förväntningar och hopp att växa. Alla barn har sin utvecklingskurva och kommunens skyldighet är att möta upp var och en individuellt, det är egentligen inte förhandlingsbart. Lärarna är de som har receptet, ge dem vad de ber om. De vet vad som behövs för nästa lektion eller skoldag!
Det är en bred palett med verktyg som måste till när det blir strul. Något som visat sig kunna vara en väg tillbaka till skolan är mindre studiegrupper. Ett första steg till interaktion och samtidigt få tillbaka både förtroendet för skola och undervisning. Ett annat är att utrusta skolor med skolsociala team. De ger skolan och socialtjänsten en möjlighet att arbeta tillsammans och därmed stärka förutsättningarna för alla elever att få ihop liv, utmaningar och skola.
Jag tror på riktigt på att skolan behöver kompletteras utifrån nutidens komplexa och annorlunda värld. Unga har blivit mer ensamma och utlämnade till nätet. En bättre investering för framtiden än att satsa på skolan finns inte.
Jag vill tacka en av de unga till uppkomsten av denna krönika, min 21 åriga politiska sekreterare Levi Rönnberg. Han sa; "Skriv om de unga vi sviker, de som inte ens kommer till skolan." Det fick mig att återigen att skriva om den viktigaste frågan av alla. Kunskapskolans roll för samhällsutveckling och alla barns rättigheter att vara en del av den världen de både ska bära, uppleva och njuta av.
Karolina Wallström, Liberalerna Örebro kommun
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande Kommunstyrelsen