Jag är ny krönikör i Nerikes Allehanda från i dag. Det är något helt nytt. Jag är långt ifrån ny på att skriva, men ska försöka skriva mer resonerande än debatterande.
Som oppositionsråd och oppositionsledare i Örebro kommun med över 20 år i rådhuset och kommunpolitiken hoppas jag kunna lyfta både aktuella frågeställningar i Örebro och dela med mig av min långa erfarenhet i ”ankdammen”.
Sverige är ett av världens rikaste, mest demokratiska och solidariska länder. Det har vi varit länge. Vi är ett folk som inte vet mycket om stora samhälleliga umbäranden. Vi har tillsammans blivit riktigt duktiga på att bygga ett starkt samhälle och uppbackande system.
Från början var syftet att ge möjligheter till fler att bli självständiga och självbärande. Vi behövde ett samhälle som gick samman och stöttade en utveckling för alla. Förskolor, skolor, socialt förebyggande verksamhet, god äldreomsorg, nödlinor och mycket mer. För att göra detta rättvist, likvärdigt och demokratiskt behövdes organisation och regelsystem. Vi byggde och byggde. Målet var fortfarande i klart sikte. Vi såg människors behov och byggde våra system efter det och dem.
Men vad hände och var är vi nu? Har organisation och system byggt sig förbi behoven? Har vi tappat kontakten med mål och verklighet? Har kostymen blivit större än innehållet? Utvärderar och utvecklingar vi för lite?
Jag tror det. Varje dag ser jag att det är för många som bestämmer och som inte vet hur man når målen i skolan eller hur man bäst möter människor i behov av vård eller stöd. Verksamheterna får fler och fler administratörer men färre lärare eller vårdgivare, till exempel.
Jag ser en överbyggnad av organisationen och färre händer inom omsorgen. Jag ser för många tjänstemän på central nivå. Kanske ska dessa tjänstemän flyttas längre fram i verksamheterna som möter örebroarna. Kanske ska de verksamhetsnära administratörerna svara i telefonen när örebroarna ringer.
Jag tror vi har haft det så bra och lyckats bygga ett så tryggt samhälle att vi fortsatt av bara farten också skapat en offentlighet där organisationens struktur och effektivitet har fått för stort fokus. Det är inte illa menat. Men det är tydligt att administrationen växer mer än gruppen som levererar utbildning och omsorg.
Det är svårt eller omöjligt att finna namn och telefonnummer till ansvariga på kommunen. Kommunen vill skapa en effektiv organisation som ”tjänar” örebroarna men har samtidigt gjort det svårt att komma i direktkontakt.
Vi politiker och kommunens medarbetare har inte något självberättigande. Vi ska inte få örebroarna att känna att de är ett problem utan vi ska få dem att känna att vi är till för dem. Vi ska inte skydda systemet mer än vi ska skydda medborgarna. Vi ska inte fördjupa diket mellan människor, politiken och det offentliga. Vi ska i stället föra oss närmare och göra oss mer tillgängliga för varandra.
Vi måste förstå vårt syfte, lyssna på signalerna, vara närmare verkligheten och på allvar förstå; vem som är till för vem!
Karolina Wallström
Oppositionsråd i Örebro (L)