Jag har varit på väg så många gånger att skriva om hur det är att sitta och vara en del av, enligt mig, inte en bra stämning och ordning i kommunfullmäktige i Örebro. Jag skulle önska ett mer vuxet och respektfullt beteende som fokuserade mer politiska sakfrågor än på att skapa drama.
Överallt där vi är bland människor tror jag alla mår bättre om vi uppträder respektfullt. Vem blir inte glad för ett ”hej”, ”tack ” eller något annat lite längre som sätter guldkant på tillvaron och skapar fler möten i olika sammanhang? Då blir fler ”någon som syns” i samhället.
I skolan eller på arbetsplatsen har vi krav på hur uppför vi oss. Det är inte okej att mobba kollegor (även om det sker). I klassrummet håller läraren ordning för ingen ska bli ledsen eller otrygg. Varför skulle det vara annorlunda och mer okej i kommunfullmäktige i Örebro?
Vår arbetsordningen borde börja med en portalparagraf med uppförandekoder. Mitt förslag är detsamma som finns i riksdagens arbetsordning. Jag vill att debatter i kommunfullmäktige och nämnder ska ske respektfull och utan att kränka andra och deras åsikter. Att hålla sig till sakfrågan utan personliga påhopp.
Demokrati ökar om alla känner sig trygga med att föra fram sina åsikter och förslag till förändring. Vår grundlags så viktiga yttrandefrihet. Om någon säger något som uppfattas som en kränkning hindrar det ju andras rättigheter.
Jag vill inte att vi medvetet ska verka för att människor känner sig otrygga och ledsna, och som efteråt negativt kan påverka säkerhetsläget i sociala medier. Ett för högt tonläge leder sällan till någon slags lösning eller samarbete, något som nästan alla politiker strävar efter.
Men om det finns politiker som inte söker samarbete alls utan bara söker konflikt så betyder det i varje fall för mig att man inte tror på demokrati utan har siktet inställt på något annat; vara emot nästan allt. Alla andra har fel! Ni andra ljuger! Den som skriker högst har mest rätt! I varje fall om man är en man (vi kvinnor har generellt mindre marginaler att ta till brösttoner).
För en motsamhällesivrare finns inget ”ge och ta” och väldigt lite respekt. Väldigt sällan handlar det om att diskutera en sakfråga utan mer om hur man agiterar mot alla andra. Vem gillar sånt här?
Varje möte eller diskussion tänker jag på hur jag ska lägga fram mina förslag för att de jag diskuterar med ska förstå. Och jag ska avslöja, det är så svårt. Jag är en känslomänniska. Ofta lägger jag fram mitt förslag lite för svårt, med för mycket känslor, och jag tappar då förståelse och möjligheter att samarbeta och få igenom det jag vill. Det gör mig besviken på mig själv för jag vill framåt tillsammans med andra. Jag vill hitta balansen. Jag tror först på laget, före jaget.
Nu finns ett parti med en politisk ledare i Örebro som bryr sig mer om att skrika än att lyssna. Och svarar man uppriktigt tillbaka så kan svaret klippas och kortas till obegriplighet eller till och med väldigt förvanskat.
Har detta parti som mål att förändra samhället? Tror ni då att de, om de når 51% vilket jag inte tror att de kommer att göra, kommer vara lyhörda för vad 49% av örebroarna tycker eller behöver för ett bra liv i Örebro?
Historien om partier och personer som dessa slutar med att den tunga mitten tar avstånd. Till er som tycker att för många politiker ”inte gör något” och kostar i pengar, vad tror ni att denna form av misslyckad separatism kostar i slutänden? Respekt är inget man kan kräva, det förtjänar man.
Karolina Wallström (L)
Kommunalråd i opposition
2:e vice ordförande Kommunstyrelsen