Den gula kaninen av Florentijn Hofman, Örebro 2011
"Just nu har vi haft en budget som inte kanske gör att de önskemål och krav som borde finnas på en biennal kan uppfyllas."
Orden kommer från kommunstyrelsens ordförande John Johansson (S) i NA 9 oktober. Han har rätt. Men det han beskriver har kommunledningen med S, M och C själva förorsakat.
Open Art var i år ungefär hälften så stor som 2024. Bidragen har räckt till allt mindre under S, M och C:s förra mandatperiod. Nu vill det nygamla styret utvärdera det man själv har krympt. Det är svältdöden för en biennal som gett eko i världen.
När Florentijn Hofman 2011 satte en 13 meter hög, uppochnedvänd gul kanin på Stortorget skrev man om Örebro ända bort till Japan. Fyra år senare valde Ai Weiwei att ställa ut här, inte i Stockholm utan i Örebro.
Ingen annan svensk stad har något så unikt som Open Art. Sedan 2008 har Open Art gjort centrala Örebro till en utställningshall, fri för alla att besöka. Skandinaviens största biennal för offentlig konst ligger inte i Köpenhamn eller Stockholm. Den ligger i Örebro. Det är något som gör oss stolta.
Open Art föddes när Liberalerna (Folkpartiet) ledde Örebro kommun i Koalition Örebro. Dåvarande ordföranden i kultur- och medborgarnämnden, Behcet Barsom (KD), tog initiativet, och konsthallens chef Mats Nilsson genomförde den första utställningen 2008 tillsammans med konstnären Lars Jonnson.
Det var en härlig nybyggaranda kring biennalen de första åren. Energin sprudlade och idéerna verkade aldrig sina. Det är precis så en sådan här verksamhet ska drivas: av idésprutor som inte ger sig, som tar sig över alla hinder och som ser ekonomin som en nöt att knäcka, inte som en ursäkt för att ge upp. Sedan dess har Open Art institutionaliserats och vuxit fast i den kommunala förvaltningen. Det har gett trygghet, men också gjort biennalen beroende av årliga budgetbeslut och av politiker som i valrörelser hellre recenserar konstverk än skapar förutsättningar för dem.
När vi nu blickar framåt gör vi det även med blicken bakåt. Vi vill se en utveckling av Open Art där stadens kreativa krafter släpps loss. Därför föreslår vi att Örebro kommun lämnar över driften till en fristående huvudman, till exempel en stiftelse eller en ideell förening med en egen styrelse. Kommunen ska inte släppa ansvaret, men släppa greppet. Det är armlängds avstånd i praktiken: politiken står för resurser men lägger sig inte i innehållet.
Det förutsätter ett rejält och flerårigt kommunalt grundbidrag. En biennal planeras i två år, med open call, konstnärsresidens och juryarbete långt innan något syns på stan. Den kan inte leva på ettåriga besked. Med ett avtal som sträcker sig över flera biennaler kan en fristående ledning planera långsiktigt, söka pengar från stiftelser och EU och bygga partnerskap med näringslivet. Varje kommunal krona blir då en hävstång för fler.
Vi tror på en sådan ledning, i samarbete med kommunen, regionen, näringslivet, de fria konstnärerna, studieförbunden, konsthallen och andra utställare. Folkjuryn och barnjuryn ska vara kvar, så att örebroarna fortsätter ha en röst. Med friare roller kan Open Art åter bli den fantastiska biennal vi vet att Örebro kan skapa. Vi har gjort det förr.
Liberalernas krav: Sluta svälta Open Art och kalla det utvärdering. Ge biennalen en fristående huvudman, ett flerårigt grundbidrag och besked nu, inte nästa sommar. Annars blir det ingen Open Art 2028, och då är er utvärdering bara ett finare ord för nedläggning.
Med nya förutsättningar ser vi framför oss hur nya, spännande utställningar fortsätter att sätta Örebro på kartan och locka besökare som vill uppleva något unikt: Open Art.
För Liberalerna
Karolina Wallström, kommunalråd
Mats-Olof Liljegren, ledamot Kommunfullmäktige
Urban Olsson, ledamot kultur- och fritidsnämnden