Anna Olskog, förbundsordförande för Sveriges Lärare, skriver i NA den 10 juli att undervisningens kvalitet stärks när lärare får rimliga ramar och tillräcklig tid för planering, uppföljning och stöd. Hon har rätt. Jag vet det av egen erfarenhet.
När jag anställdes som lärare 1990 var tjänsterna fortfarande statligt reglerade. Arbetstiden byggde på undervisningsskyldighet, den så kallade usken. Den skyddade lärarnas tid och jag kunde ägna mig åt mina elever. Sedan kom Socialdemokraternas kommunalisering 1991, och några år senare förhandlades usken bort. Arbetsuppgifterna blev fler och tiden för undervisning och planering blev en fråga om politiska prioriteringar.
"Vid konflikt mellan ekonomi och verksamhet är det ekonomin som utgör gränsen för verksamhetens omfattning."
(Citat från gällande budget i Örebro kommun beslutad av S, M och C)
Så ser det ut i Örebro än i dag. I styrets egen budget står det svart på vitt: "Vid konflikt mellan ekonomi och verksamhet är det ekonomin som utgör gränsen för verksamhetens omfattning." Det är raka motsatsen till skollagen, som ger varje elev rätt till den undervisning och det stöd hon behöver. Rektorerna ska få den ekvationen att gå ihop. Det går inte.
Nu rättas misstag efter misstag till. På Liberalernas initiativ har riksdagen beslutat att lärarnas undervisnings- och planeringstid ska regleras igen, med start den 1 juli 2027. Det är den viktigaste skolreformen på decennier.
Men en reform blir inte bättre än sitt lokala genomförande, och de som kan komma att genomföra den i Örebro får inte vara samma styre som skrivit att ekonomin går före verksamheten. Nyligen flaggade SKR:s ordförande, socialdemokraten Anders Henriksson, för att kommunerna kan möta reformen med större klasser. Det vore katastrof!
Facit finns redan. Socialdemokraterna har styrt Örebro sedan 2011 och löftena om bättre grundskolor har kommit inför varje val. Moderaterna gick 2022 till val på mindre grupper och mer resurser till skolan. Sedan satte de sig i styret tillsammans med Socialdemokraterna. Löftena försvann. Och Centerpartiet har troget följt Socialdemokraterna hela vägen, utan att skolan märkt någon större skillnad.
Jag har arbetat med skolpolitik i opposition i femton år, den här mandatperioden som 2:e vice ordförande i grundskolenämnden. Tillsammans med mina liberala kollegor har jag lagt förslag efter förslag. Maxtak på klasstorlekarna? Nej, sa S, M och C. Maxtak för barngrupperna i förskolan? Nej. Läsgaranti efter årskurs ett? Nej. En extra miljon till läskunnighet, eftersom för många elever på högstadiet inte kan läsa på en basal nivå? Nej igen.
Inget av detta kräver någon ny lag. Det kräver politisk vilja. Förslagen ligger kvar. De väntar bara på ett styre som vill.
Resultatet av deras politik ser vi varje juni: nästan var fjärde elev lämnar Örebros kommunala grundskolor utan behörighet till gymnasiet. Behörigheten ligger klart under snittet i riket och i jämförbara kommuner.
Men ihärdighet lönar sig. Skolsociala team, som vi liberaler föreslog 2024 och först fick avslag på, byggs nu upp på kommunens skolor. Resursskolan får fler platser, även om de sa nej till det antal vi ansåg behövdes. Går det att förändra från opposition? Ja. Tänk då vad som går att göra med ett nytt styre.
De kommande åren minskar elevkullarna i Örebro. Då finns två vägar. Antingen ökar man klasstorlekarna och plockar hem besparingen. Eller så gör man som vi redan föreslagit i nämnden: behåller resurserna och låter de mindre kullarna ge mindre klasser, mer studiero och mer lärartid för varje elev. Det första är att spara på barnen. Det andra är att investera i dem.
Anna Olskog skriver att Sverige inte har råd att misslyckas igen. Örebro har det ännu mindre.
Den 13 september avgör örebroarna vem som ska ta ansvar för skolan. Liberalerna tar ansvaret nationellt. Här hemma är ett styre med Örebroliberalerna garantin för att skollagen går före budgetdokumenten. Ge oss mandatet, så ser vi till att lärarnas tid går till eleverna och att tiden när Örebro sparar på barnen är förbi.
För Örebroliberalerna
Mats-Olof Liljegren (L) Talesperson i skolfrågor och 2:e vice ordförande i Grundskolenämnden, Örebro kommun
