_{Valfrågor Örebroliberalerna}

Oppositionsrådet som vill att kommunen ska lyssna på dig

^{Karolina Wallström (L) vill vända på perspektivet: kommunen ska vara till för örebroarna, inte tvärtom.}

Karolina Wallström (L) börjar i en p-ruta och slutar i ett klassrum. Däremellan ryms hennes idé om vad en kommun egentligen är till för. Följ med Örebroliberalernas kommunalråd i opposition genom en eftermiddag i Örebro.

Du känner igen det. Ännu ett varv runt kvarteret efter en parkering, och kommunen krånglar till allt.

— Det där är inte en parkeringsfråga. Det är en förtroendefråga, säger Karolina Wallström.

Hon brukar göra så: ta det lilla, vardagliga, och vända på det tills något större blir synligt. Bilen som letar plats blir snabbt en bild av en kommun som glömt vem den är till för.

— Folk ska leta ruta, betala i appar, hålla reda på vilken zon de står i. Och varje gång skickar kommunen en liten signal: vi litar inte på dig. Det är den signalen jag vill bort från.

Konkret handlar det om billigare och friare parkering, parkeringsskiva i stället för avgift på fler gator, boendeparkering kväll och natt även i zon 1, och ett avskaffande av zon 3.

— Örebroarna har redan betalat för sina gator via skatten. Då ska vi inte bygga ett system som bestraffar dem för att de använder det de betalat för.

En kommun som glömt sina invånare

— Har du någon gång ringt kommunen och bara blivit skickad vidare, tills du gett upp? frågar Karolina Wallström. Så ska det inte vara. Kommunen ska vara lätt att nå.

Men det större problemet, menar hon, sitter djupare: en kommun som blivit för tjock i mitten.

— Vi har byggt på chefsled på chefsled, och besluten har glidit allt längre från dem som faktiskt möter örebroarna, lärarna, undersköterskorna, de som gör jobbet. Parkeringen är bara det mest synliga symtomet.

Och det stannar inte där. Samma tanke återkommer i allt hon tar upp.

Omsorgen som måste börja om

Om äldreomsorgen talar Karolina Wallström med skärpa.

— Här blir jag uppriktigt arg. I femton år har kommunen gått samma väg, och det fungerar inte. Vi kan inte fortsätta lappa och laga en dyr omsorg där medarbetarna går på knäna och de äldre inte vet vem som knackar på dörren idag.

Hon menar allvar med orden ”börja om”.

— Vi måste utgå från vad de äldre faktiskt behöver, inte från vad organisationen råkar vara byggd för. Det betyder tryggare hemtjänst med färre olika ansikten per vecka, att LOV och rätten att välja finns kvar, och hemtagningsteam som finns där när någon kommer hem från sjukhuset.

Det handlar lika mycket om dem som arbetar.

— Höjer vi grundbemanningen och inför en vikariepool med fast anställda får vi tryggare omsorg, stabilare verksamhet och mindre sjukfrånvaro. Allt hänger ihop. En sliten personal kan aldrig ge en trygg omsorg.

Frågan hon aldrig släpper

Men om en fråga ligger Karolina Wallström närmast, är det skolan.

— Om jag tvingades välja bort allt utom en fråga, skulle skolan bli kvar. Det är där ett barns framtid avgörs, och just nu sviker vi för många.

Samma princip som med parkeringen återkommer, nu i ett klassrum: lyssna på dem det berör, och krångla inte till det.

— Mindre barngrupper, mer tid med lärarna. Vi vill ha maxtak: högst åtta barn per grupp för de minsta, tjugo elever per klass upp till mellanstadiet. Varje barn måste hinna bli sett. Och för de yngsta behöver vi vända oss från skärmen tillbaka till boken.

Hon vill bredda elevhälsan, återföra resurser till barn med särskilda behov och befria skolledarna från pappersarbete. På en punkt är hon särskilt bestämd:

— Det fria skolvalet ska värnas, men aldrig bli en plånboksfråga. Skolskjutsen ska vara likvärdig vilken skola du än väljer, annars är valfriheten bara på låtsas för dem som inte har råd.

Den röda tråden

Parkering, äldreomsorg, skola — det kan låta som vitt skilda frågor. För Karolina Wallström är de samma fråga.

— De ser olika ut, men under dem ligger exakt samma sak: ser kommunen örebroaren, eller inte? Lyssnar den, eller styr den? Gör den vardagen enklare, eller krångligare?

Resten hör till samma stam: tillgängligheten i hela kommunen, idrotten som ska tillbaka, näringslivet som ska få växa.

— Allt jag vill ryms i en mening. En kommun som lyssnar till sina invånare. Som vågar tänka nytt i det lilla och håller fast vid det viktigaste i det stora. 

Och allt börjar i klassrummet.

Det här går Örebroliberalerna till val på: